Gud är redan nöjd med det du gör

Som arbetssökande känner man en ständig stress, om inte av arbetsförmedling eller alfakassan, av sina egna tankar om att man inte gör vad en vanlig svensk borde göra: Arbeta. När jag läser platsannonserna på arbetsförmedlingens hemsida så står det allt som oftast:

”Du som söker bör vara självgående, ansvarstagande, initiativrik, glad och positiv och ha lätt för att kommunicera med människor. Det är också viktigt att du är flexibel, engagerad och kan prioritera rätt saker. Du är dessutom stresstålig, noggrann, serviceminded och ser dig själv som en problemlösare.”

Texten talar för sig själv.

För 9 år sedan var det 60 ansökningar till en tjänst som jag sökte. När jag nu senast sökte jobb som kundtjänstmedarbetare var det 600 (!) ansökningar som kommit in.Det säger lite om hur läget är i Sverige och också om den fysiska och psykiska ohälsa som kommer med att människor inte kan försörja sig så som brukligt är. Som individer i ett demokratiskt Sverige förväntas alla dra sitt strå till stacken. Det spelar ingen roll om du är sjuk eller inte har möjlighet att komma intill, alla ska göra lika.

När jag valde att bli musikalartist hade jag inte en aning om hur svårt det skulle bli att försörja sig på detta. Det hela blev inte bättre när jag skadade mig under utbildningstiden och man inser förr eller senare att arbetslivet inte blir vad du tänkt dig från början. I mitt fall kom jag underfund med detta mycket senare eftersom jag ständigt höll kvar vid mitt gamla och kände mig misslyckad om jag skulle sluta med dansen och börja göra någonting annat.

Kanske är du i samma situation? Kanske har hoppet flytt dig och du känner dig misslyckad? Rädslan finns där och även stoltheten att byta spår - du är inte glad över vad du åstadkommit. Du jämför dig hela tiden med andra och inser att medans du gör det, så rinner tiden iväg och du tappar tron på dig själv och på ditt kall i livet.

Men vet du vad: Gud är redan nöjd med det du gör. Han älskar dig.
Han har skapat dig till den du är och han har en plan för dig. När ingen tror på dig, då vet du att Jesus tror på dig. Han är med dig varje dag. Vi slänger allt vad politisk korrekthet innehåller på sophögen!

Jag vet väl vilka tankar jag har för er säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp. (Jeremia 29:11)

Om du är gammal eller ung, ett fulltidsarbetande karriärslejon eller arbetssökande, hemmavarande fru eller runtresande predikant: Gud är redan nöjd med det du gör. Du har gett ditt liv till honom och han vill ta hand om dig. Låt honom göra det – öppna dig för honom. Han älskar dig!Inte för allt det du gör för honom, utan för den du är – Hans barn. Gud är din far, låt honom ta hand om dig och leda dig på vägen.

Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv - Alla ting runt omkring smälter bort som snö, i ljuset av Hans ära och makt.

/Johanna Karlsson Deucher

Se upp för fällan!

Ingen har väl kunnat undgå TV-programmet "Lyxfällan"?
Programmet där människor med allvarliga ekonomiska problem får experthjälp och personlig stöttning för att ordna upp sin ekonomi. Om man inte redan insett det av rubriken förstår man det efter att ha sett programmet - dessa människor har gått i fällan.

Lyxfällan är bara en utav många fällor. Ibland hamnar vi i den tekniska fällan. Att alltid ha det senaste inom teknik, med plasmaskärm och dyra apparater som högsta prioritet. Andra av oss kanske fastnar i karriärhjulet eller i hälsosvängen. För egen del har jag snurrat mig vild i inredningsdjungeln. Det är något speciellt med att forma sitt hem så att man trivs, men när man ser alla inredningstidningar och inredningsprogram som finns, det är ju galet! Jag som vill bli inspirerad blir istället bara fustrerad av alla dessa valmöjligheter. Det som ska vara avkopplande och mysigt blir istället ett stressmoment. Jag insåg det inte förrän jag samtalade med en god vän över telefon och frågade henne hur det gick med målandet och fixandet därhemma. "Man blir aldrig nöjd" svarade min väninna. Japp, där satt den. Man blir aldrig nöjd. Det är mitt dilemma. Jag började tro att det var något konstigt med mig eftersom jag aldrig känner mig färdig med ett rum hur mycket jag än fixar och donar, byter kuddar, gardiner, mattor, blommor i fönstren eller andra prydnadsaker. Men det är bara att inse, det tar aldrig slut.

Det är inte bara EN sak som gör oss osunt beroende. Det är inom många områden som vi frestas och alla dessa saker tar vårt fokus och lämnar oss frustrerande, missnöjda och ständigt påminda om allt som måste göras för att nå målet. Helt i onödan, eftersom vi aldrig blir nöjda.

Har du kanske också gått i den fällan?Vad är det som tar ditt fokus, vad pratar du mest om, vad läser du för tidningar?Vad är det som formar ditt liv?

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. (Joh 10:10)

Se upp för fällan som världen anlägger. Den finns där du minst anar det och den är ute efter att fånga dig och ta ditt fokus från det som egentligen ska vara ditt allt : Jesus.

Jag kommer ihåg när jag tränade som mest och läste allt jag hittade om kalorier och olika träningstips. Det upptog all min tid och mitt tankeliv. Jag kunde inte äta en kaka utan att tänka på hur många kalorier den innehöll och vad jag skulle behöva göra för aktivitet för att inte lägga på mig vikt. Det är inte alltid man ser fällan och plötsligt är man fast. Men det finns frihet. Det finns befrielse! ”Befrielse från vad?” kanske du frågar dig. ’’Jag gillar ju att shoppa!” eller ’’Jag älskar mitt arbete och att jobba, inreda och träna min kropp’’. Javisst! Allt detta är bra, men när det blir det enda vi tänker på och det som påverkar vårt humör och fyller vårt dagliga liv, då är det en stark varningssignal till att börja omprioritera i vårt liv .

Nu när julen närmar sig och den typiska ’’julstressen’’ med den: Gå inte i fällan. Tänk på julen och på vad den egentligen är, en fridens tid med ett glädjens budskap. Evangelium om Jesus Kristus. Gå inte i fällan. Genomskåda den! Se istället uppåt och fokusera på Jesus, han som varje dag vill umgås med dig. Han vill ha hela ditt liv och engagemang.

/Johanna Karlsson Deucher

Förväntan på förändring

”Förväntan på förändring…” När jag läste orden fann jag mig genast i situationen med tanke på min nyss gjorda långresa till Brasilien. I månader och veckor förberedde jag mig inför denna stora resa och min förväntan växte i kapp med att tiden gick. Bara mitt stundande bröllopet gav givetvis tillräckligt med spänning, men det var mycket annat som snurrade runt i mitt huvud. Vid denna tiden var jag dock lyckligtvis ovetande om den stora förändring som Gud hade tänkt, för det blev inte riktigt som jag hade förväntat mig. Visst var det underbart att få komma till ett nytt land, en ny kultur och att få en ny familj, men aldrig hade jag trott att det skulle bli så arbetsamt! Jag trodde att varje dag skulle kantas med glädje, entusiasm och starka tilltal från Gud! Jag kan nog säga att det hela kom att upplevas lite annorlunda.

Vi skulle kunna likna det med att kastas in i en tvättmaskin där man tumlar runt några varv och när man äntligen tror att man är färdig ja, då inser man att det bara var förtvätten! Sedan tillkom centrifugering och torktumling. Ibland har jag mina funderingar på om jag kanske fortfarande hänger kvar för eftertork…

När Gud gör något i våra liv, då gör han det med råge. Han vill förvandla oss. Förvandla oss till att bli mer lika Jesus, att tänka och agera mer utifrån hans hjärta och Gud vill att du och jag ska ha en förväntan på förändringen.

Har du en förväntan på vad Gud vill göra i ditt liv?

Min förväntan på förändring var liten i jämförelse med vad Gud hade tänkt. Det blev så mycket bättre! Efter tvättprogrammet. Jag såg det inte när jag var mitt i förändringen, men nu när jag ser tillbaka ser jag det tydligt. Gud har förvandlat mig och han gjorde det med råge - över min förväntan. Inte genom att stryka mig medhårs och tala välsmakliga ord. Gud gjorde det genom sin trofasthet. Jag fick vila i hans famn, förtrösta på hans trofasthet och medverkan. Vår Gud är en Gud som ger oss goda gåvor. Han vill att du och jag ska må bra och han vill att vi ska förvänta oss det bästa av honom och lita på att det håller. Trots omständigheterna.

Under de senaste månaderna har jag och min man Paulo varit med om under efter under, finansiellt, själsligt, fysiskt och trosmässigt. En ’salig’ blandning skulle man lite skämtsamt kunna säga. Det Gud har gjort i våra liv och fortfarande gör har lett oss till att ge Honom ännu mer utrymme i vårt hjärta och i våra handlingar. Trots motiga omständigheter har Gud i ALLT lett oss igenom. 

Jag vill ha en förväntan på Guds kraft varje dag. Han är en verklighet! Låt oss idag ha en förväntan på Gud och hans förvandlande kraft. För denna dagen och den kommande tiden. För sitt rikes skull.

Nu vänder det! (maj 2007)

Höst blir till vinter, vinter blir till vår och vår blir till sommar... Precis som årstiderna skiftar från tid till tid, skiftar även livets skeenden och det är dags för att lyssna till dessa ord: Nu vänder det!

Det var dom tre orden jag först fick höra när jag kom hem från Australien och som jag av hela mitt hjärta tar till mig och tror och hoppas på. Jag tror att det stämmer, eller förresten, jag ska vara sådär osvensk och säga: Jag VET att det stämmer. På många områden. Det är dags för ny mark, nya steg. Ny tid. Härligt!

Fast många skulle nog säga eller säger: "Hur vågar du tro på det?! Det kan man aldrig veta!"
Du blir vad du tänker och om du dessutom matar dig själv med att vara tvehågsen kommer du ingen vart. Jag vet inte åt vilket håll som jag vänder mig, men jag vet att det funkar och jag får vind i mina segel. Det är ingenting som jag kan fixa själv. Jag kan inte själv blåsa liv i mina segel, men jag kan vända upp åt rätt håll och få vinden i mina segel. Jag tar ett steg, så löser vinden resten. Visst är det bra??

Åt vilket håll måste DU röra dig för att få vinden med dig? Om du står helt still med fladdrande segel kanske du måste röra dig, vända dig åt ett annat håll för att få vinden i seglen. Så att du förs framåt, mot ny destination. Det behövs bara ett litet steg, i början märker man inte av förändringen, men i det stora hela, efter en hel resa, då är avståndet och det lilla steget/vändningen du gjorde i början helt avgörande för vart du är på väg eller vart du hamnade. Vi kan själva välja. Men nu vänder det! Det kan vi vara säkra på.
Jag är med på noterna och satsar allt, på att röra mig och få vinden i seglen och föras framåt.

Kommer du med mig?

------------------

Den som vill vinna måste våga (feb/mars 2007)


Jag har just nu fullt upp med att fixa inför min resa till Australien nu på torsdag. Jag försöker verkligen få koll på allting och hålla i alla trådarna som ligger som en trasslig tofs någonstans nere vid mina fötter. Jag vet vart jag har lagt ändarna, men helt plötsligt vart det så många och jag vet inte riktigt var jag ska börja för att nysta ihop allting och få ordning på allt! Kanske lika bra att släppa kontrollen och njuta av förberedelserna istället? Jag vill inte att det ska bli en massa stress och så innan jag åker. Det orkar jag inte med. Samtidigt vill jag vara så förbered jag någonsin kan, så jag slipper obehagliga överraskningar...

Jag vill ha järnkoll.

Men det är nog lika bra att inse att det kommer jag aldrig att ha om det inte bara funnes jag här i världen, så tur är väl det. Jag måste lära mig att släppa kontrollen. Se bara på konståknings EM som pågår just nu. (not. januari) Dom måste ha full kontroll, men om dom har full kontroll kommer dom inte hela vägen. Det är när man utsätter sig för risken att misslyckas man har möjligheten att gå hela vägen. Det är det som skiljer dom bästa från dom som lyckas bra. En ständig balansgång mellan att ha koll och våga släppa taget.

I mitt fall rör det sig om att jag nu släpper taget om Sverige och Göteborg. För tillfället i två månader, men jag vet fortfarande inte vilka konsekvenser dessa två månader kommer att få i mitt liv. Först intalade jag mig att resan till Australien bara var en bit i mitt liv och att det inte skulle bli så mycket mer än det. Så dumt.
Nu inser jag att det kommer att bli så mycket mer. Australien kommer att förändra mitt liv! Kanske inte själva landet i sig, men människorna och dom situationer som jag kommer att hamna i är förvandlande. Så mycket kan jag säga att det har jag förstått nu. Det tog ett tag, men nu har jag förlikat mig med situationen och ser med glädje fram emot den förvandling som kommer att ske. Vem vet vad som händer näst? Det vet jag:

"Herrens Ande skall komma över dig och du skall profetera
med dom och bli förvandlad till en annan människa"

Citatet är taget ur Bibeln, när Samuel smörjer Saul till kung. Det är ett stort steg. Resan till Australien är ett stort steg och jag väljer att släppa taget om det trygga och kasta mig ut, för... den som vill vinna ett liv som aldrig tar slut, måste våga, MÅSTE VÅGA... satsa sig själv

------------------

Jag måste bli mindre (januari 2007)


Det är en ganska jobbig mening att skriva. För i mångas ögon vill man inte bli mindre. Man vill bli större. Göra bättre ifrån sig, bli duktigare, göra ett BRA jobb. I alla fall vill jag det och det är ju inget fel i sig, det är ju bara bra att vilja bli bättre! Det vill väl alla och det är en postiv utveckling. Men det finns ett dilemma...
När man i sig själv börjar jobba fram någonting måste något annat försvinna. Vad det är beror på vilket liv man lever och vad man tror på. I mitt fall hamnar alltid min tro i kläm. För Gud är mitt nummer ett och om jag vill bli nummer ett...då blir han nummer två.

Vi vet väl alla hur det är att vara nummer två, eller?? Jag vet det och säkert du också. Alltid "reserven" så att säga. Hårt, javisst, men så har vi själva varit i den situationen att sätta andra i samma position. Det är bara vetenskapen om att vi gör det som är skillnaden. Och vår väckarklocka - att prioritera rätt.

Usch, för att hela tiden prioritera rätt! Det är ju sanslöst svårt! Och alltid gör jag saker som jag inte vill göra och blir mitt eget fokus. Det handlar inte om självförnekelse, nej, för det motsäger sig själv i den bemärkelsen att jag själv måste må bra för att hjälpa andra och vara kapabel att sätta mig själv eller andra i första repektive andra led. Det handlar om prioritering. Det är svårt. Men man lär sig med tiden, precis som våra prioriteringar ändras med tiden. Det som var viktigt för fem år sedan är inte lika viktigt idag, eller så är det kanske ännu viktigare? Det beror på skiftningarna och dina tidigare val.

Det är ganska lätt att få ångest när det gäller att prioritera. Vet inte om ni märkt det...men jag har funnit det klart och tydligt: Vad händer om jag inte gör det? eller vad hade hänt om jag gjort så istället? Släpp det. Det hjälper ingen att försöka reda ut en situation med facit i hand. Lämna det bakom dig och gå vidare utifrån den situation som är och nästa gång: ta lärdom av det du gjort och se det stora i att utvecklas och välja nya prioriteringar. Mitt försök till prioritering i år är att bli mindre - och Gud större.

God fortsättning!